Ibland känns orden bullriga…

Jag målar med färger och former....och jag tror att jag gör det omedvetet också när jag skriver.Orden är inte abstrakta i mitt medvetande.De har kropp, färg och ljud och till och med smak. Somliga ord är bullriga, stora och starka. De tar stor plats och uppmärksamhet. De knuffar bort de mindre och vackraste orden.De små orden är inte sensationslystna och framfusiga.Man finner dem sällan på kvällspressens första sida. Men i diktens undangömda tillvaro kan man finna dem....

Är jag en hund?

Det händer ofta... att jag är missnöjd med mig själv och mitt beteende.Då häver jag ur mig något som liknar ett primitivt primalskrik... ett förkvävt sådan.Detta hände idag....hemma. Det hördes ett ...hääääähhhh.Min sambo frågade oroligt... vad är det? Jag sade att jag låter som hunden...!!?

Nu vet jag - jag skall illustrera min berättelse...

share your files at box.net

Målningen framskrider. Och ur medeltidsmörkret framträder färger skuggor - en gestalt..Den kvinna som jag bara har anat de svagt förnimbara konturerna av får en tydligare form. Historien är inte mörk. Vår tid bleknar i jämförelse med historiens prakt, kläder och färger.Samtidigt skall man man inte glömma de mörka och gråa färgerna av misär och fattigdom. Denna kvinna känns ovan vid dessa kläder som jag utav ett ödets nyck varsamt klär på henne. Kanske kan man utläsa något av hennes bakgrund i hennes ovana vid dessa praktfulla kläder. Spänner snörlivet för hårt om hennes midja och får henne att minnas de lediga kläder hon hade i ett hem som är långt borta men som känns nära i hennes hjärta. Avspeglar uttryckslösheten i hennes ansikte inte frånvaro av känslor men avsaknad av något kärt...

Nu vet jag. Jag skall illustrera min berättelse..".Viskningar från en svunnen tid" som jag började med och samtidigt som jag gör det fortsätter jag berättandet om tavlan. Allt på bloggen inför öppen ridå...Den första att få ett ansikte och identitet är den hemlighetsfulla damen här:

Jag vet inte ännu vem hon är. Rebecca kallade jag henne först men är det verkligen ett passande namn för en skön dam i Florens. Rebecca är ett bibliskt namn som för tankarna till Mellersta Östern.Men i detta fall så kommer hon från Italien. Närmare bestämt från Sisilien. Från en liten stad som heter Cefalu. Hur hon hamnade i Florens "konstens Mecca"blir en senare historia. Nu, nu känner jag mig inspirerad. Livsandarna väller över mig och jag känner mig lycklig och upprymd. Det behövs en ide - hur tokig den än är så kan den leda till en känsla och tanke som ger inspiration.

En första skiss är utförd. Flickan tittar blygt fram som skulle hon veta att vi betraktar henne genom det historiska mörkret.Vad gömmer sig bakom det sorgsna ansiktsuttrycket.Jag som skall måla henne känner mig bara som ett redskap som ödet har bestämt skall bli hennes levnadstecknare. Det är inte jag som berättar - det är de sorgsna ögonen den förseglade munnen som berättar. Hon lutar huvudet som ville hon läsa våra innersta tankar - kanske är det hon som är betraktaren - inte vi. Hon ser in i framtiden medan vi söker lösningar i det förgångna. Hennes hållning är något spänd - framtvingad av situationens allvar.

Kära vänner, här väntar ett staffli och en duk på inspiration.

Här väntar ett staffli och en duk på inspiration. Jag har en utställning i slutet av året - i december.Men jag har inte målat ett enda penseldrag ännu. Jag känner hur paniken närmar sig. Hur skall jag hinna måla nya tavlor till utställningen. Nu skall jag emellertid sätta igång.Ni kommer att få följa tillblivelsen av målningen här på bloggen.Alla konstverk och fotografier som publiceras här på bloggen är mina egna. Men för anonymitetens skull har jag suddat bort mitt namn.

Detta är min målning jag skall berätta om: "Viskningar från en svunnen tid".Personerna i tavlan kommer så småningom att träda fram och få egen identitet och liv.Jag börjar med att måla den hemlighetsfulla damen i bakgrunden...Vem är hon..?

I valet och kvalet..

share your files at box.net

I valet och kvalet..Det stämmer verkligen.Min sambo och jag stöder olika partier i valet och det blir alltid bråk om detta. Vi har i det mesta samma åsikter men när det blir val så röstar hon mera på parti än kandidat när jag gör tvärtom... På söndagen fick jag ett utbrott när vi diskuterade vem vi skulle rösta på..Jag mådde mycket dåligt efterråt och var mycket ångerfylld och bad min sambo om förlåt.Idag vid lunchen avbröt jag henne när jag ville höra på något viktigt i radion.Hon blev lessen och sa att jag avbryter henne hela tiden och blev sårad. Jag förklarade vad det var som jag ville höra på i radion...och hon förstod men jag såg på henne att hon ännu var lite lessen. Men hon sa att jag måste förstå att hon är trött efter en lång arbetsvecka.

att allt kan bli så fel fastän man vill så väl...

att allt kan bli så fel fastän man vill så väl...

share your files at box.net

Men är det inte..!!

När jag var ut och gick med hunden idag såg jag
något på isen..Nej, nej.. det kan det väl inte vara!!?
Men en så välbekant figur kan man inte ta miste på...
Javisst ja.. är det Kalle. Självaste Kalle Anka.
Allas vår Kalle. Men Kalle då - vad gör du på isen ??
Vet du inte att vårisen är svag..och förädisk??

share your files at box.net

Men lugn, bara lugn.
"Den stora våghalsiga" och
modiga hunden Tiffi
skall undsätta dig Kalle.

Kan en man skriva om känslor

hare your files at box.net

Kan en man skriva om känslor.Tjaa.. Jag tror inte det är många som gör det.Risken är att det är en egenskap som anses omanligt och bara tillskrivs homon bland de manliga könen.. Kvinnor kan mycket väl skriva om känslor och förväntas göra det och gör det på ett beundransvärt nyanserat sätt.

Naturligtvis har vi män också känslor ..hoppsan... men vi visar dem sällan och detta resulterar i spända ansikten, hårda magar och en barnslig attityd hos mannen. En man har svårt att delta i den kvinnliga debatten här på bloggen som handlar om känslor för det anses som en kvinnlig domän. Skulle han göra det så får han offra något av de manliga könshormonerna och finna sig i att förlöjligas.

Jag har märkt för egen del att jag är för det mesta den enda mannen i debatten.Som en blyg tupp bland hönsen.Fastän jag önskar att både män och kvinnor kunde diskutera känslor och de mest hemliga tankar.


Detta är ett outforskat område där vi sällan möts .Vi kunde diskutera bl.a. vad det är för känslor eller avsaknad av dem som gör att männen vill kriga och slåss istället för att analysera sitt innersta ...Skulle inte en sån öppen debatt mellan några modiga män och kvinnor tillföra mänskligheten nåt nytt.

Idag har JAG visat känslor som jag skyller på våren. Varför har annars en blyg och tillbakadragen man annars smickrat kvinnor, fotograferat dem och uttalat fler än fyra ord - de flesta adjektiv...

Jag är medveten om att jag kanske har missat något av debatten här på bloggen och kan tyckas ha en gammaldags stereotyp uppfattning om manligt och kvinnligt...

men det är vägen, som är mödan värd

den här bilden tog jag med mobiltelefonen
när batterierna till kameran var slut och
se.. jag fick solen med....och solpricken

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Av Karin Boye

Jag är det ensamma trädet

Jag känner mig som det ensamma trädet.Ensam olycklig och utan framtid. Den bittra och oförsonliga sanningen att vi inte har några barn gör att jag känner mig så. Jag försöker fördriva tanken genom att hela tiden vara sysselsatt med något - titta på TV, lyssna på radio, läsa, måla för att inte behöva möta tanken , den fruktansvärda sanningen: vi har inga barn och det är för sent att skaffa några.Varför har det blivit så? Vi började sällskapa sent min sambo och jag. Fastän jag tjatade om barn sade hon bara att hon inte ville sätta barn till denna onda värld.Hon hade på denna tid en kommunistisk samhällsyn som påverkade hennes beslut. Jag hade en annan uppfattning - att barnen är vår framtid och livets mening.Men hon var omutlig.På den tiden var jag arbetslös, långtidsarbetslös så jag hade inte mycket att säga. Emellertid har hon nu bytt uppfattning och kunde acceptera tanken på barn.Hon har insett hur lycklig jag skulle bli..."Men det är för sent att stiga tidigt upp". Hon har insett att det finns stora risker med barnafödande i hennes ålder..Men jag har en syster som i 42-årsåldern fick en efterlängtad flicka.Hon hade tidigare tre pojkar. Mina tre andra systrar har alla barn .Det är bara "lillpojken" det vill säga jag som är utan.Ibland känns det som om jag inte ville leva.Jag har ju ingenting att leva för.Jag som älskar barn över allt annat.Alla aktiviteter som jag försöker sysselsätta tankarna med är bara substitut - för barn. Jag brukar säga att mina tavlor är mina barn - men det känns som en ihålig livslögn .

Jag vet inte om jag är redo att vända ut och in på mig själv ännu

share your files at box.net

Jag vet inte om jag är redo att vända ut och in på mig själv ännu.Det gör för ont ännu.Fortfarande kan jag känna ångest.När någon i min närhet mår dåligt - då förstår jag, då känner jag ömhet - då vill jag hjälpa - räcka en tröstande hand- torka tåren från en gråtande kind och säga - att du är inte ensam - jag har samma problem. Det finns ingenting som berör mig mera än när någon i min närhet har ont.Och detta tror jag är den bästa terapin för mig själv. Och för andra människor - att helt osjälviskt ställa upp för andra människor.Men märkväl - man måste ha samma erfarenheter själv för att kunna hjälpa.Man kan inte "klampa in" i en annans männinskas liv hur som helst.Om man inte har genomgått samma sak så har man svårt att förstå - förvisso försöker man förstå men inte med den insikt och empati - som den har som har genomgått det själv.En psykolog kan inte erbjuda den medkänsla som en sann och uppriktig vänskap kan giva. Han kan lösa de psykiska knutarna men inte känslan av ensamhet och sårad självförtroende och självbild.Vi behöver allihop någon som säger - du är bra - du duger - när omgivningen är fördömande och oförstående.I en värld där bara prestanda och duktighet belönas och räknas måste det finnas acceptans och förståelse för den sårbara människan. Vi är inte maskiner - vi är komplexa individer med känslor och beteenden. Jag vet - jag har haft problem själv - varit i den djupaste mörker där inget ljus kunde skönjas. Bett och bönat - förtvivlat frågat - tycker ni om mig, tycker ni om mig- om och om igen när jag haft det som svårast. Och mina vänner har lyssnat på mig uppbjudande sina sista krafter av tålamod och förståelse. När dom haft problem så har situationen varit den omvända - då har jag lyssnat
på dem med en väns oerhörda förståelse. Om mörkret igen omsluter mig - när ångesten blir för stor - då har jag min barnatro.Då sätter jag på mina hörlurar och lyssnar på andlig musik som bär mig på fågelvingar...Jesus come quickly, Jesus come quickly... och jag tror och har den förtröstan att han kommer...tack min vän för den fina musiken!

Det är vackrast när det skymmer

	Det är vackrast när det skymmer.
	All den kärlek himlen rymmer
	ligger samlad i ett dunkelt ljus
	över jorden,
	över markens hus.
	Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
	Herren själv utplånar fjärran stränder.
	Allt är nära, allt är långt ifrån.
	Allt är givet
	människan som lån.
	Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
	inom kort skall allting tagas från mig.
	Träden, molnen, marken där jag går.
	Jag skall vandra —
	ensam, utan spår.
Pär Lagerkvist

...men se.. solen kommer och förebådar vårens ankomst

share your files at box.net

det vackra och dramtiska som känslor i svall..

share your files at box.net
share your files at box.net

är det någon gång stiltje i våra liv?

som en klippa vid stranden är min barnatro...

och som en båt klar att undsätta ..

Fotografier tagna av samma motiv vid samma tidpunkt

bild tagen med min nya kamera Canon
auto, 1/1000 sek,bländare f4 , pixel 3072x2304

bild tagen med min gamla kära kamera Sony
auto, iso 100,bländare f5,6,pixel 800

Nordisk mytologi ?

Som en runristning eller hällmålning i isen

Jag skulle må bra av att vara lite elak ibland

Jag skulle må bra av att vara lite elak ibland. Mår dåligt av att jämt vara snäll och så förbannat förståelsefull. Skulle må bättre om jag skulle visa mina känslor och säga en sanningens ord ibland. Är det inte så att sydlänningarna mår bättre för att de släpper löst sitt heta temperament.Måste man inte lyfta locket av tryckkokaren ibland. Vårt samhälle är inte alltid en mjuk madrass utan det är ofta en spikmatta .Vi människor lever i växelverkan med vårt samhälle och blir ofta orättvist bemötta. Skall vi då bara le och ta emot. Nej, nej och åter nej....

Tryggare kan ingen vara

vår lilla hund "Tiffi"

Tryggare kan ingen vara..

Vinterns gudinna

Sakta, sakta drar Vinterns gudinna
snötäcket över sig..

och lägger sig att sova..

Molnvingar

Vintern sträcker ut sina molnvingar
och hälsar våren välkommen

Men när jag hör Jevgenij Dogas musik ...

share your files at box.net

share your files at box.net

share your files at box.net
share your files at box.net


Men när jag hör Jevgenij Dogas musik

till "Zigenarlägret flyttar till himmelen" så blir jag kär vild och galen . .. Jag vill gråta, jag vill dansa - jag vill älska besinningslöst och rida mot solnedgången bortom stäpperna och bergens land. Och ropa romani...romani.. här kommer jag. Jag tror att detta beror på en stark frihetskänsla som jag har som yttrar sig genom att jag måste ge ut allt, allt av mig. En stark kreativitet som bara måste ut, ut....annars blir jag rastlös och orolig..