Om mig

Jag är en drömmare och visionär

söndag 11 mars 2007

Jag vet inte om jag är redo att vända ut och in på mig själv ännu



share your files at box.net

Jag vet inte om jag är redo att vända ut och in på mig själv ännu.Det gör för ont ännu.Fortfarande kan jag känna ångest.När någon i min närhet mår dåligt - då förstår jag, då känner jag ömhet - då vill jag hjälpa - räcka en tröstande hand- torka tåren från en gråtande kind och säga - att du är inte ensam - jag har samma problem. Det finns ingenting som berör mig mera än när någon i min närhet har ont.Och detta tror jag är den bästa terapin för mig själv. Och för andra människor - att helt osjälviskt ställa upp för andra människor.Men märkväl - man måste ha samma erfarenheter själv för att kunna hjälpa.Man kan inte "klampa in" i en annans männinskas liv hur som helst.Om man inte har genomgått samma sak så har man svårt att förstå - förvisso försöker man förstå men inte med den insikt och empati - som den har som har genomgått det själv.En psykolog kan inte erbjuda den medkänsla som en sann och uppriktig vänskap kan giva. Han kan lösa de psykiska knutarna men inte känslan av ensamhet och sårad självförtroende och självbild.Vi behöver allihop någon som säger - du är bra - du duger - när omgivningen är fördömande och oförstående.I en värld där bara prestanda och duktighet belönas och räknas måste det finnas acceptans och förståelse för den sårbara människan. Vi är inte maskiner - vi är komplexa individer med känslor och beteenden. Jag vet - jag har haft problem själv - varit i den djupaste mörker där inget ljus kunde skönjas. Bett och bönat - förtvivlat frågat - tycker ni om mig, tycker ni om mig- om och om igen när jag haft det som svårast. Och mina vänner har lyssnat på mig uppbjudande sina sista krafter av tålamod och förståelse. När dom haft problem så har situationen varit den omvända - då har jag lyssnat
på dem med en väns oerhörda förståelse. Om mörkret igen omsluter mig - när ångesten blir för stor - då har jag min barnatro.Då sätter jag på mina hörlurar och lyssnar på andlig musik som bär mig på fågelvingar...Jesus come quickly, Jesus come quickly... och jag tror och har den förtröstan att han kommer...tack min vän för den fina musiken!

1 kommentar:

carulmare sa...

Läser, rörd. Njuter av dina stämningsfulla skymningsbilder (den rosa!!) och Pär Lagerkvists oerhörda dikt. Den är så känslig, så skör, att jag knappt vågar stanna upp och låta den beröra mig.

Vända in och ut på sig själv? Jag kommer att tänka på skandalreportage, ett slags frosseri i otäcka detaljer. Det tycker jag inte om. Kanske handlar det mera om att tolka och omtolka, tills man hittar en berättelse som känns riktigt och bra...?