Jag målar med färger och former....och jag tror att jag gör det omedvetet också när jag skriver.Orden är inte abstrakta i mitt medvetande.De har kropp, färg och ljud och till och med smak. Somliga ord är bullriga, stora och starka. De tar stor plats och uppmärksamhet. De knuffar bort de mindre och vackraste orden.De små orden är inte sensationslystna och framfusiga.Man finner dem sällan på kvällspressens första sida. Men i diktens undangömda tillvaro kan man finna dem....
Inlägg
2 kommentarer:
Jag har också starka känslor i fråga om ord. De är inte bara en rad med bokstäver utan de har också ett utseende. Somliga ord tycker jag är vackra för att bokstäverna står i en viss ordning. Jag tänker på bokstävernas form, men också på ordens ursprung, om det är latinskt eller germansk eller något annat. De äldre orden är mera laddade, jag föredrar dem. Engelska och franska lånord tycker jag flyter ovanpå på något sätt. De liksom bara låtsas ha en innebörd. De är inte lika verkliga...!
Jag tycker också att de äldre orden är de vackraste och samtidigt de mest poetiska.Jag saknar dem i den nya psalmboken och i andra översättningar. Om jag skall beskriva en tanke eller en känsla vill jag gärna använda ett ord med "djup poetiskt vidd".Franska låneord känns "koketta" och ytligt sensuella. De är användbara om man skall skriva en "lättsam och fåfäng" historia.Våra germanska låneord präglas av en sträng lutheranism. De engelska låneorden
känns lite "andefattiga" och används mycket i slang.
Skicka en kommentar