Var hälsad sköna vår...

Några bildgåtor igen...

ljus och skugga i ett rum och föremål ..

som rekvesita i en teaterpjäs...



levande vattendroppar i ett badrum..

är det trädets ande som tittar fram..

Figuren på väggen

Det är något visst med slitage och avflagnade väggar. Jag tycker att det är vackert ... Är det inte en figur som avtecknar sig....??!!

Ibland känns orden bullriga…

Jag målar med färger och former....och jag tror att jag gör det omedvetet också när jag skriver.Orden är inte abstrakta i mitt medvetande.De har kropp, färg och ljud och till och med smak. Somliga ord är bullriga, stora och starka. De tar stor plats och uppmärksamhet. De knuffar bort de mindre och vackraste orden.De små orden är inte sensationslystna och framfusiga.Man finner dem sällan på kvällspressens första sida. Men i diktens undangömda tillvaro kan man finna dem....

Är jag en hund?

Det händer ofta... att jag är missnöjd med mig själv och mitt beteende.Då häver jag ur mig något som liknar ett primitivt primalskrik... ett förkvävt sådan.Detta hände idag....hemma. Det hördes ett ...hääääähhhh.Min sambo frågade oroligt... vad är det? Jag sade att jag låter som hunden...!!?

Nu vet jag - jag skall illustrera min berättelse...

share your files at box.net

Målningen framskrider. Och ur medeltidsmörkret framträder färger skuggor - en gestalt..Den kvinna som jag bara har anat de svagt förnimbara konturerna av får en tydligare form. Historien är inte mörk. Vår tid bleknar i jämförelse med historiens prakt, kläder och färger.Samtidigt skall man man inte glömma de mörka och gråa färgerna av misär och fattigdom. Denna kvinna känns ovan vid dessa kläder som jag utav ett ödets nyck varsamt klär på henne. Kanske kan man utläsa något av hennes bakgrund i hennes ovana vid dessa praktfulla kläder. Spänner snörlivet för hårt om hennes midja och får henne att minnas de lediga kläder hon hade i ett hem som är långt borta men som känns nära i hennes hjärta. Avspeglar uttryckslösheten i hennes ansikte inte frånvaro av känslor men avsaknad av något kärt...

Nu vet jag. Jag skall illustrera min berättelse..".Viskningar från en svunnen tid" som jag började med och samtidigt som jag gör det fortsätter jag berättandet om tavlan. Allt på bloggen inför öppen ridå...Den första att få ett ansikte och identitet är den hemlighetsfulla damen här:

Jag vet inte ännu vem hon är. Rebecca kallade jag henne först men är det verkligen ett passande namn för en skön dam i Florens. Rebecca är ett bibliskt namn som för tankarna till Mellersta Östern.Men i detta fall så kommer hon från Italien. Närmare bestämt från Sisilien. Från en liten stad som heter Cefalu. Hur hon hamnade i Florens "konstens Mecca"blir en senare historia. Nu, nu känner jag mig inspirerad. Livsandarna väller över mig och jag känner mig lycklig och upprymd. Det behövs en ide - hur tokig den än är så kan den leda till en känsla och tanke som ger inspiration.

En första skiss är utförd. Flickan tittar blygt fram som skulle hon veta att vi betraktar henne genom det historiska mörkret.Vad gömmer sig bakom det sorgsna ansiktsuttrycket.Jag som skall måla henne känner mig bara som ett redskap som ödet har bestämt skall bli hennes levnadstecknare. Det är inte jag som berättar - det är de sorgsna ögonen den förseglade munnen som berättar. Hon lutar huvudet som ville hon läsa våra innersta tankar - kanske är det hon som är betraktaren - inte vi. Hon ser in i framtiden medan vi söker lösningar i det förgångna. Hennes hållning är något spänd - framtvingad av situationens allvar.

Kära vänner, här väntar ett staffli och en duk på inspiration.

Här väntar ett staffli och en duk på inspiration. Jag har en utställning i slutet av året - i december.Men jag har inte målat ett enda penseldrag ännu. Jag känner hur paniken närmar sig. Hur skall jag hinna måla nya tavlor till utställningen. Nu skall jag emellertid sätta igång.Ni kommer att få följa tillblivelsen av målningen här på bloggen.Alla konstverk och fotografier som publiceras här på bloggen är mina egna. Men för anonymitetens skull har jag suddat bort mitt namn.

Detta är min målning jag skall berätta om: "Viskningar från en svunnen tid".Personerna i tavlan kommer så småningom att träda fram och få egen identitet och liv.Jag börjar med att måla den hemlighetsfulla damen i bakgrunden...Vem är hon..?

I valet och kvalet..

share your files at box.net

I valet och kvalet..Det stämmer verkligen.Min sambo och jag stöder olika partier i valet och det blir alltid bråk om detta. Vi har i det mesta samma åsikter men när det blir val så röstar hon mera på parti än kandidat när jag gör tvärtom... På söndagen fick jag ett utbrott när vi diskuterade vem vi skulle rösta på..Jag mådde mycket dåligt efterråt och var mycket ångerfylld och bad min sambo om förlåt.Idag vid lunchen avbröt jag henne när jag ville höra på något viktigt i radion.Hon blev lessen och sa att jag avbryter henne hela tiden och blev sårad. Jag förklarade vad det var som jag ville höra på i radion...och hon förstod men jag såg på henne att hon ännu var lite lessen. Men hon sa att jag måste förstå att hon är trött efter en lång arbetsvecka.