Sommarbild

För att komma igång igen sätter jag in en målning som jag gjorde någongång i början av 90-talet. Sol och bad och en strand med lekande barn.En bild av sommaren som vi alla minns. Den här sommaren har för det mesta regnat bort....

Madonna?

Relationer

1993 målade jag denna akvarell som jag kallade "Konflikt".Den kunde lika gärna heta "Relationer". Detta fina ord som vi har så svårt med. Att "vara tillsammans" är bättre.Men det är inte lätt.För det mesta undviker vi varandra. Vi vänder bort blicken.Kanske av blyghet kanske av stolthet eller till och med av rädsla. Fastän vi nästan nuddar vid varandra.Skuldra vid skuldra och hjärtan som slår i människan bredvid så är vi så långt borta från varandra. Kanske för att vi inte vill ta det ansvar som ett möte kan innebära. Att handskas med känslor som att tycka om eller inte tycka om en annan människa. Det svåra ställningstagandet till en annan människas tankar...

Katastrof.

När jag var ut och gick med hunden idag såg jag något uppe i ett träd.Vad är det... kanske ett fågelbo? När jag gick närmare såg jag vad det var...

En katt..En förtvivlad matte (säger man så..?) berättade att när hon släppte ut katten ur korgen hade den fått panik och klättrat upp i trädet.Där hade den varit i tre timmar.Hon hade fått klössår på händerna. Kvinnan ringde till bekanta för att få hjälp att ta ner katten.Om inte de kunde hjälpa henne så skulle hon ringa till brandkåren.Jag såg några ungdomar som solade vid stranden och frågade om någon var bra klättrare..De skyndade bort till trädet. Hur det gick sen vet jag inte.Troligtvis kom katten ner på ett eller annat sätt..

Mjauu...

Här är ett djur som inte lider av höjdskräck.


Tjick,tjick...

Var hälsad sköna vår...

Några bildgåtor igen...

ljus och skugga i ett rum och föremål ..

som rekvesita i en teaterpjäs...



levande vattendroppar i ett badrum..

är det trädets ande som tittar fram..

Figuren på väggen

Det är något visst med slitage och avflagnade väggar. Jag tycker att det är vackert ... Är det inte en figur som avtecknar sig....??!!

Ibland känns orden bullriga…

Jag målar med färger och former....och jag tror att jag gör det omedvetet också när jag skriver.Orden är inte abstrakta i mitt medvetande.De har kropp, färg och ljud och till och med smak. Somliga ord är bullriga, stora och starka. De tar stor plats och uppmärksamhet. De knuffar bort de mindre och vackraste orden.De små orden är inte sensationslystna och framfusiga.Man finner dem sällan på kvällspressens första sida. Men i diktens undangömda tillvaro kan man finna dem....