Jag vet inte om jag är redo att vända ut och in på mig själv ännu.Det gör för ont ännu.Fortfarande kan jag känna ångest.När någon i min närhet mår dåligt - då förstår jag, då känner jag ömhet - då vill jag hjälpa - räcka en tröstande hand- torka tåren från en gråtande kind och säga - att du är inte ensam - jag har samma problem. Det finns ingenting som berör mig mera än när någon i min närhet har ont.Och detta tror jag är den bästa terapin för mig själv. Och för andra människor - att helt osjälviskt ställa upp för andra människor.Men märkväl - man måste ha samma erfarenheter själv för att kunna hjälpa.Man kan inte "klampa in" i en annans männinskas liv hur som helst.Om man inte har genomgått samma sak så har man svårt att förstå - förvisso försöker man förstå men inte med den insikt och empati - som den har som har genomgått det själv.En psykolog kan inte erbjuda den medkänsla som en sann och uppriktig vänskap kan giva. Han kan lösa de psykiska knutarna men inte känslan av ensamhet och sårad självförtroende och självbild.Vi behöver allihop någon som säger - du är bra - du duger - när omgivningen är fördömande och oförstående.I en värld där bara prestanda och duktighet belönas och räknas måste det finnas acceptans och förståelse för den sårbara människan. Vi är inte maskiner - vi är komplexa individer med känslor och beteenden. Jag vet - jag har haft problem själv - varit i den djupaste mörker där inget ljus kunde skönjas. Bett och bönat - förtvivlat frågat - tycker ni om mig, tycker ni om mig- om och om igen när jag haft det som svårast. Och mina vänner har lyssnat på mig uppbjudande sina sista krafter av tålamod och förståelse. När dom haft problem så har situationen varit den omvända - då har jag lyssnat
på dem med en väns oerhörda förståelse. Om mörkret igen omsluter mig - när ångesten blir för stor - då har jag min barnatro.Då sätter jag på mina hörlurar och lyssnar på andlig musik som bär mig på fågelvingar...Jesus come quickly, Jesus come quickly... och jag tror och har den förtröstan att han kommer...tack min vän för den fina musiken!
söndag 11 mars 2007
torsdag 8 mars 2007
Det är vackrast när det skymmer
| Det är vackrast när det skymmer. | |
| All den kärlek himlen rymmer | |
| ligger samlad i ett dunkelt ljus | |
| över jorden, | |
| över markens hus. | |
| Allt är ömhet, allt är smekt av händer. | |
| Herren själv utplånar fjärran stränder. | |
| Allt är nära, allt är långt ifrån. | |
| Allt är givet | |
| människan som lån. | |
| Allt är mitt, och allt skall tagas från mig, | |
| inom kort skall allting tagas från mig. | |
| Träden, molnen, marken där jag går. | |
| Jag skall vandra — | |
| ensam, utan spår. | |
| Pär Lagerkvist | |
...men se.. solen kommer och förebådar vårens ankomst
är det någon gång stiltje i våra liv?
som en klippa vid stranden är min barnatro...
och som en båt klar att undsätta ..
Fotografier tagna av samma motiv vid samma tidpunkt
bild tagen med min nya kamera Canon
auto, 1/1000 sek,bländare f4 , pixel 3072x2304
bild tagen med min gamla kära kamera Sonyauto, iso 100,bländare f5,6,pixel 800
onsdag 7 mars 2007
måndag 5 mars 2007
Jag skulle må bra av att vara lite elak ibland
Jag skulle må bra av att vara lite elak ibland. Mår dåligt av att jämt vara snäll och så förbannat förståelsefull. Skulle må bättre om jag skulle visa mina känslor och säga en sanningens ord ibland. Är det inte så att sydlänningarna mår bättre för att de släpper löst sitt heta temperament.Måste man inte lyfta locket av tryckkokaren ibland. Vårt samhälle är inte alltid en mjuk madrass utan det är ofta en spikmatta .Vi människor lever i växelverkan med vårt samhälle och blir ofta orättvist bemötta. Skall vi då bara le och ta emot. Nej, nej och åter nej....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
