Jag är glad att det finns så mycket värme och solidaritet på bloggen

Jag är glad att det finns så mycket värme och solidaritet på bloggen Det trodde jag inte när jag nyligen började blogga. Jag hade den något fördomsfulla uppfattningen att detta är en plats där människor sysslar med själviskt blottande och smygtittande in i andras liv.Visst finns det säkert detta också. Men inte enbart. Många skaffar sig förtroliga vänner efter ett långvarigt bloggande. Dessa visar en uppriktig vilja att hjälpa sina vänner.Man kan tryggt sträcka ut sin hand till sin nästa och känna att det finns vänner som vill hjälpa och stöda i den livssituation som man befinner sig i.

Viskningar från svunnen tid. scen 1.

Stearinljuset flämtade till av hennes andedräkt när hon så ljudlöst som möjligt viskade till Andrea. Nej, nej, rör den inte signore. Hon kände hur oron snörpte hennes hals så att hon knappt fick fram orden. Mästaren hade sagt att ingen fick se tavlan innan den var färdig. Inte ens hon fick se den. Hon som varje dag tålmodigt stod modell för honom. Andrea lyfte varsamt skynket från tavlan och tittade på den. Som mästarens lärling tillät han sig det . Kanske kunde han lära sig någonting nytt av de hemlighetsfulla penseldragen....

Så kunde alla tävlingar göras intressantare för den breda allmänheten.

Har inte bildproducenterna vid televiserade tävlingar märkt att det faktiskt finns en zoom på filmkamerorna? Det verkar inte så...Därför blir de flesta tävlingar trista. Och jag vågar påstå att det är mycket bildproducentens fel. Men jag förstår problemet. Televiseringen skall vara objektiv. Kameran skall helt enkelt vara dum .Och för mycket närbilder kan uppfattas som tjuvtittande som kränker idrottarens intregitet. Nu när zoomen används är det för det mesta för att närgånget studera de kvinnliga formerna. Och det händer oftast vid televiseringar från sydeuropa där det kanske sitter en "eldig" italienare bakom kameran. Men kamerans zoom kunde användas på ett mera engagerat sätt för att skildra det sportsliga och det konstnärliga.

Apropå.. det.
Tänk om man hade en filmregissör som bestämde kameravinklarna vid en dylik tävling.Då skulle säkert den simplaste tävling bli en kamp på liv och död. Han skulle rikta kamerorna så att varenda svettpärla på idrottarens panna skulle ses. Grimaser av ansträngningen skulle visas i slow-motion. Stavtagen skulle skildras i närbilder och få en större intensitet . Detta skulle få Stallones "Rocky" att framstå som en harmlös barnunge till skådis.

Detta är målningen jag skall berätta om.

Jag har ingen titel ännu. Men det utspelas i Florens i slutet av 1800-talet. Det handlar om en ung man jobbar som lärling till en av den tidens stora konstnärer.